Livet som präst

Celibat

En katolsk man som är ogift kan bli präst i den latinska riten av den katolska kyrkan. Genom att leva i celibat tillhör prästen Gud helt och hållet och kan vara en andlig fader för de troende. Celibatet är inte alltid enkelt, och inte till för alla. Men det är fullt möjligt för de kallade, och ett levande tecken på en särskild närhet till Jesus Kristus och hans offer för vårt eviga liv. Så kan det ge stor kraft och glädje.

Inre frid

Olika studier har visat att präster generellt sett är lyckliga. När man jämför olika yrkesgruppers upplevda lycka hamnar präster högt upp och man brukar förklara det med att präster har en inre frid som många andra saknar.

Bön

Prästen har vigt sitt liv åt Gud och kyrkan. Han lovade – när han blev vigd till präst – att be för världen, de kristna och kyrkan. Därför ber han varje dag tidegärden. Det är i huvudsak Psaltarens psalmer tillsammans med läsningar ur Bibeln och kyrkofäderna. Tidebönen ber prästen minst fem gånger per dag, utspritt över hela dagen. Prästen har också en daglig stunds kontemplation med meditation eller inre bön. Den sker i tystnad och syftar till att genom t.ex. läsning av en bibeltext eller en andlig bok komma till inre samling och stillhet och att så möta Gud.