Råd till familj och vänner

Inte sällan visar familjen tveksamhet när deras söner berättar om prästkallelsen. Ibland kan det handla om de anser att sonen är för ung och att han först borde skaffa sig livserfarenhet. Samtidigt kan man tänka att prästseminariet också kommer att ge erfarenhet och mognad och att man, precis som i alla yrken och uppdrag, växer in i sin roll bit för bit.

Vissa föräldrar oroar sig för att deras son som präst kommer att bli ensam. En präst är väldig sällan just ensam utan är oftast omgiven av många människor. Är man stiftspräst ingår man inte i en ordensgemenskap och det kan uppfattas som en mer ensam tillvaro. Å andra sidan har man som stiftspräst oftast möjlighet att umgås mer med sin familj, släkt och vänner.

Många föräldrar har svårt att föreställa sig ett liv i celibat. Vi är påverkade av samhället att tänka att det celibatära livet är omöjligt eller orimligt. Men det går att lära sig att leva ett liv i celibat som ändå är fullt av glädje och förnöjsamhet. När celibatet levs i tillit till Herrens ledning och i glädje för uppoffringen i att dela hans sätt att leva, blir det en källa till kraft och styrka i prästens gärning och därmed till stor hjälp för de troende.

Om er son känner en genuin kallelse lita på Guds kärlek till honom och stötta honom. Och skulle det visa sig att prästämbetet inte är rätt, stötta er son även i det beslutet. Gud har en plan för oss alla men ibland tar det lite längre tid att förstå den.